Sajma i njena porodica bili su primorani da napuste Jugoslav?u usred goruceg rata. Za njih n?e bilo mjesta u zemlji koja se raspada. Gdje bi otišli kada su vjencani preko vjerskih i kulturnih granica? Cak i ako sebe nisu smatrali pripadnicima neke relig?e, sud oko njih bio je: nepr?atelj i izdajnik.

U Švedskoj su željeli ovo ostaviti iza sebe i izgraditi novu buducnost. Ali Sajmu muci razmišljanje o dogadajima iz njenog detinjstva. Ona tumaci poruke u svemu što se dešava i osjeca se ugrožena i progonjena. Ne osjeca se dobro i oznacena je kao psihicki bolesna. Zapravo, ona samo želi jasnocu zašto se tokom odrastanja postupalo loše prema njoj.

Kada je sve najgore, ona dob?a predah u domu za lecenje. Sjecanja na ono što joj je majka pricala, tjeraju je da povjeruje da je blizu istine. U muslimanskom okruženju postoje paralele izmedu života Sajme i proroka Muhameda. To što je imala moc da podigne glavu kao novorodence, uzeto je kao jedan dokaz da je bila posebna i da bi mogla postati simbol islama i ojacati relig?u. Da je bila muškarac, jednostavno bi znacilo samo dobro. Ali kao žena i nevoljni simbol islama, ona je umjesto toga pr?etnja koja mora biti ugušena.

Prica je nastavak knjige "Ja Sajma."

Hur bygger en människa myten om sitt eget liv? Sajma kontaktade mig våren 2016. Hon var på jakt efter en dramaturg som kunde läsa igenom hennes självbiografiska filmmanus och komma med synpunkter. Jag såg det som ett snabbt och enkelt jobb som skulle ta max en halv dag i anspråk – läsa texten noggrant ett par gånger, mejla mina förbättringsförslag och ta betalt. Men när jag började gå igenom manussidorna var det någonting i texten som fångade mig. Det var något speciellt med den här historien. Och eftersom jag jobbar med teater började jag omedelbart fundera – skulle inte det här materialet göra sig bra på scen?Sajma hörde av sig och var nyfiken på mina tankar. Hon berättade också att filmmanuset byggde på två böcker som hon skrivit. Jag lånade dem genast på biblioteket och läste från pärm till pärm. Och sedan var jag igång. När jag väl hade läst ut böckerna dröjde det inte länge förrän det snabba lilla manusläsningsjobbet hade förvandlats till ett långvarigt och härligt kreativt arbete med att dramatisera Sajmas båda böcker till en teaterpjäs.Det finns så många aktuella teman i den här historien: flykt, mytologi, moderskap, identitet, funktionshinder, utanförskap, politik, kärlek, våld, psykisk sjukdom... Berättelsen är också unik i den meningen att den är en självbiografisk skildring av en kvinna som vuxit upp i muslimsk miljö på Balkan och utvandrat till Sverige. Jag är glad att jag har lärt känna henne, både i bokform och i verkligheten. Jonas Bernander, dramaturg