En student börjar jobba extra på det stora postkontoret i Årsta. Han för anteckningar, kör postbil och sorterar massutskick. Posten byter namn och utdelningen förändras, liksom tankarna, människorna och matpriserna några år på 2010-talet.

Ludvig Köhlers omtalade debut från 2018, Posten, finns nu i nytryck.

Vad är det då som är så speciellt med Posten? Gissningsvis läser de flesta den som en modern arbetsplatsskildring. En beskrivning av villkoren för det som man nu kallar prekariatet. Och det är ju inte på något vis fel. En av mina närmaste vänner har arbetat på Posten sedan mitten av sjuttiotalet. Jag lät honom läsa Köhlers bok. Och han intygade dess sanningshalt. Men läser man Posten enbart ur den aspekten går något förlorat. Det finns en livsbejakande [...] laid back [...] lite bossa nova-aktig känsla [...] Där uppstår det en poesi. Kanske starkare än Lautréamonts möte mellan en symaskin och ett paraply.

Stig Larsson, Expressen

På sätt och vis är Posten en modern arbetarskildring [...] Köhlers perspektiv är inte ovanifrån eller överlägset ömkande utan skarpögt och människointresserat.

Pia Bergström, Aftonbladet