Uddevalla den 22 (kl. 11.45 e.m.) 05 Käraste Ava! - - - Jag kunde under hela resan ej tänka på annat än den ytterst tråkiga historia vi upplefvat tillsammans, och jag kom därunder på en massa underliga tankar, om riktiga eller ej, det kan jag ej yttra mig om. - - - Din gamle trogne vän dYss - - - Medan han skriver sitt upprörda brev till Ava tystnar rösterna nerifrån. Den sista gästen har gått och slamret av tallrikar och glas har upphört. Han sträcker ut sig på sängen och som av ett under somnar han nästan genast den här gången. Men för den som skriver brev om natten, blir natten kort. Reskamraterna knackar på hans dörr redan före klockan sju och det är inget annat att göra än att snabbt klä sig i uniformen igen och följa dem ner i den inrökta matsalen för frukost, innan resan går vidare mot Borås. Vad var det som hade hänt dem, dYss och Ava, den dagen den 22 augusti 1905? Något högst upprörande måste det ha varit, eftersom vår brevskrivare behövde befria sig från sina tunga tankar innan han kunde sova. Alltför lång tid har gått och ingen i dag levande kan ge oss svaret på frågan. Men dYss och Ava har lagt ut ett spår: deras brev till varandra, lästa bara av dem själva fram till nu. De flesta av hans brev finns bevarade från och med december 1899 och hennes från och med juli 1904.