Där fanns väl inte direkt murvlar med konjakspluntor och presskortet i hatten; men bra nära. Det var chefer med oklara funktioner som betydelsefullt dängde telefonlurar bordet. Reportrar kom in i trenchcoat och luktade tobak. Någon röt efter en plåtslagare, därmed menande en fotograf. Det lät ohyggligt världsvant. Jag var djupt imponerad, eller rättare sagt: jag var 22 år. Ibland, med högst ojämna mellanrum, har GP:s kåsör Kristian Wedel kåserat om Göteborgs-Postens redaktion, omöjliga uppdrag, murvlar, redaktörer, fotografer och tecknare. Här samlas ett urval av hans (i princip helt sanna) berättelser från det säregna universum som en tidningsredaktion utgör.