I denna personliga bok dröjer Per Wästberg vid övergångsställen mellan genrer och språknivåer, mellan motiv, detaljer, bilder. Oberörd av gränser blandar han komiska porträtt med poetiska infall. Han växlar mellan självbiografiska fragment, reseintryck, möten med författare, politiker, excentriker, döda och levande. Trots sidospår, snedsprång och knappt anade hemligstämplar finns här en kontinuitet. I det uppslagsrika avsnittet om att läsa och skriva anar vi konturen till en författarhållning. Denna uppbrutna livskommentar rymmer en odoktrinär frihetskänsla.