Även solen har sina fläckar som bekant. Så ock Carl Gustaf Tessin, 1700-talets svenske grandseigneur, den inför eftervärlden så högt uppburne och lovprisade kulturpersonligheten som för en beundrande samtid kom att levandegöra föreställningen om den förfinade och nobelt bildade hovmannen. Paris-ambassadör, kanslipresident och senare även rosad guvernör för den unge Gustaf III. Det frihetstida 1700-talet var en ur politisk synvinkel höggradigt turbulent tidsperiod med korruption, högförräderi och onda lönnmordsanslag hörande till den politiska vardagen, där de ledande partistrukturerna, hattar och mössor, bekämpade varandra med dragna huggvärjor i sin snikna strävan att slå sig fram till maktens köttgrytor. I denna smältdegel av politiskt förtryck och maktfullkomlig arrogans var det inte många av dåtidens aktörer som förmådde värja sig från partipolitikens demoraliserande stank och stänk. Så, som sagt, ej heller monsieur Tessin, vilket alltså denna bok något vill tala om. Berättelsen baserar sig för övrigt på ett autentiskt rannsaknings-protokoll från år 1747 som än i denna dag återfinns i kanslirättens handlingar på riksarkivet. Där kan man, om man så vill, betrakta den politiska cynismen konkretiserad i det i någon mening medvetna justitiemordet. Vad sedan gäller offrets, mister Blackwells, personliga lidande och vånda under denna tidsrymd så kan den med fördel jämställas med den själsliga utveckling som kapten Anckarström, Gustaf III:s mördare, genomled några decennier senare.Boken är en fängslande redogörelse för ett mörkt kapitel i Sveriges historia. (BTJ, lektörsutlåtande). När man väl har öppnat boken är det svårt att lägga den ifrån sig...Justitiemordet sker med grym cynism och utdragen tortyr, mästerligt skildrad av Karbelius. (Länstidningen, Östersund).Det är en bok om hur genomkorrumperade politiker missbrukade sin makt och utnyttjade en maktlös man som råkat i deras våld. (DAST magazine).Leif Karbelius