"Jag kanske har en uppgift att fylla? Att avdramatisera ordet cancer?" skriver Isela Valve i sina anteckningar från ett år i kräftans tecken. Och jag förstår att det inte alltid är så enkelt, så självklart. Man intalar sig en mening med allt, men det finns dagar då den meningen i sin tur helt saknar substans. Ändå ger Iselas ord hopp, stort hopp. Hon är inte ensam, hon vänder sig till omvärlden, hon är en människa bland människor, hon har någonting att berätta. Hon gör just det; berättar. Med tillitsfull öppenhet delar hon med sej av sina upplevelser som patient i cancervården. Hon gör tydligt hur splittrad och förvirrad man kan känna sig som patient under behandling - man är ju så mycket annat, så mycket mera, än sin diagonos och sin kur.

Isela Valve redogör för hur Ålands speciella geografiska läge kan inverka på vården, och berättar också enkelt och kortfattat om diagnoser, behandlingar, vårdpersonal och annat som är bra att känna till. Jag hoppas och tror att den här boken kan vara en hjälp och ett stöd för personer som drabbas av cancer, och deras anhöriga. Men också en tillgång för varje människa som vill veta mera om detta märkliga, stora - hur det är att leva människa med allt vad livet bjuder av sorg och glädje.