Swedish abstract Syfte: Det övergripande syftet med denna licentiatavhandling är att beskriva resultat från en kartläggning av hälsosituationen hos nyanlända flyktingar som genomgår SFI studier samt att belysa den självskattade hälsorelaterade livskvalitet som arabisktalande deltagare i en specifik hälsofrämjande gruppaktivitet (Hälsoskola) beskriver före, efter samt vid en sexmånaders uppföljning av aktiviteten. Design, metod, urval: Urvalet deltagare i delstudie I var nyanlända arabisktalande flyktingar bosatta i Fosie stadsdel i Malmö och som deltog i SFI utbildning. Undersökningsgruppen bestod av sammanlagt 67 personer, 52 procent män och 48 procent kvinnor. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av frågeformulär innehållande frågor om familj och anhöriga, nätverk och service, svenskundervisning och delaktighet, introduktion och hjälpbehov samt om sömn och återhämtning. I delstudie II bestod urvalet av arabisktalande nyanlända flyktingar som genomgick en sju veckors Hälsoskola som en del i sin introduktionsplanering. Dataunderlag bestod av kvalitativa data inhämtat vid deltagande observationer och muntliga grupputvärderingar med 65 kursdeltagare. Därutöver besvarades ett frågeformulär för självskattning av hälsorelaterad livskvalitet samt om sömn och återhämtning. Frågeformuläret besvarades vid kursstart, kursavslutning samt sex månader efter kursens slut. Respondenter i denna del var 39 kursdeltagare som besvarat samtliga tre frågeformulärsomgångar. Därutöver innehåller avhandlingen en artikel vars syfte är att beskriva kursen/metoden Hälsoskola, dess bakgrund och teoretiska kopplingar samt den samverkansprocess som utvecklats mellan professionella aktörer och brukare. Resultat: I delstudie I rapporterade respondenterna hög förekomst av sömn- och trötthetsbesvär. Sextioåtta procent av respondenterna hade sömnproblem motsvarande hälften av veckans dagar. Något färre 43 % rapporterade regelbundna besvär med sömnighet, till exempel att man nickade till under dagen. Fyrtioen procent (män 36 %, kvinnor 50 %) uppfyllde kraven för klinisk insomni baserat på att respondenterna hade både sömnbesvär och trötthetsbesvär under minst hälften av veckans dagar. Därutöver upplevde drygt 80 % av samtliga stor oro över sin familj eller andra anhöriga i hemlandet. Många kände sig isolerade och ensamma, hade svårt att få kontakter med föreningsliv, få tillgång till platser för kulturella aktiviteter, för religionsutövning och för sportaktivitet. Många upplevde också svårighet att få tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård. I utbildningssituationen upplevde drygt hälften stora svårigheter att förstå vad läraren sade och 68 % hade svårt att hinna med i tempot på lektioner. Drygt 64 % rapporterade koncentrationssvårigheter, de hade problem att förstå hemuppgifter liksom att kunna göra hemuppgifter i lugn miljö. För många respondenter rådde oklarhet om introduktionsplanen och cirka hälften av dem hade velat få mera hjälp av sin introduktionshandläggare med läkar- och sjukvårdskontakter samt med sin bostadssituation. I den kvalitativa delen av delstudie II vars syfte var att belysa de viktigaste frågorna från deltagarnas synvinkel, utkristalliserade sig fyra kategorier: 1) Fördjupningsfrågor beträffande innehåll i kursen/Hälsoskolan. 2) Kommentarer angående form och struktur på kursen/Hälsoskolan. 3) Vilka av kursdeltagarnas ”behovsområden” som kursen/Hälsoskolan täcker in och vilka områden som saknas? 4) Vad kursdeltagarna önskar få framfört till administratörer, beslutsfattare och politiker. I den kvantitativa uppföljningsstudien framkom att deltagarna upplevde en hög grad av sömn och koncentrationsproblematik vid kursstart. Denna problematik var betydligt mindre vid kursens avslutning och förändringen kvarstod vid uppföljning sex månader senare. Det framkom även att sömnproblematik var relaterad till de fem variablerna av hälsorelaterad livskvalitet;( rörlighet, aktivitet, egenvård, smärta och oro/depression) och till upplevelsen av det allmänna hälsotillståndet. Angående variablerna smärta och oro/depression kvarstod en signifikant förändring både vid uppföljning ett och vid uppföljning två sex månader efter kursavslut. Både män och kvinnor bedömde sitt allmänna hälsotillstånd som signifikant bättre vid båda uppföljningarna jämfört med vid kursstart, men förändringen var störst beträffande kvinnorna. Konklusion: De sammantagna resultaten visar att det finns en hög fysisk och psykisk ohälsoproblematik i den undersökta populationen med avseende på deras självskattade hälsa. Denna problematik har ett nära samband med sömn och koncentrationsproblem och får även konsekvenser för de nyanländas dagliga aktiviteter och etablering i det nya samhället. Det framkommer ett stort behov av hjälp från hälso- och sjukvården men också en brist på tillit till detsamma, bland annat beroende på svårtillgänglighet och brist på professionella tolkar. Å andra sidan visar resultaten i denna licentiatavhandling att mottagningssystemet med noga överlagda insatser kan åstadkomma betydande positiva förändringar för gruppen nyanlända flyktingar. Den självupplevda hälsorelaterade livskvaliteten för deltagare i kursen Hälsoskola visade på signifikanta förändringar inom de undersökta aspekterna för gruppen som helhet vid kursslut och vid senare uppföljning. De reella faktiska kunskaperna inom egenvård och om det svenska hälso- och sjukvårdssystemet hade ökat betydligt vid kursavslut. Nämnda effekter kan även få positiva följdverkningar för nästa generation och andra personer i kursdeltagarnas nära omgivning.