Denna bok handlar om den svenska högskolepolitiken under de senaste femtio åren. Utgångspunkten är de sju personer som under perioden 19642010 var Universitetskansler. De hade lite varierande funktion i de byråkratiska systemen, men gemensamt var att de alla var med och skapade förutsättningarna för den svenska högre utbildningen och forskningen. Deras bakgrund, erfarenheter och värderingar har påverkat politiken och dess genomförande. Men samtidigt har det hela tiden inom ramen av en varierande statliga universitetspolitik varit ett samspel mellan kanslern som person och den politiska ledningen av universitets- och forskningspolitiken inom regeringen. Det är just det samspelet som är utgångspunkt för den här boken av Lillemor Kim som nu ges ut postumt. Den baseras på arkivmaterial och en rad intervjuer med de tidigare kanslererna och personer i deras omgivning och inte minst på Lillemor Kims egna erfarenheter.

Lillemor kim (19402011) verkade under hela sitt yrkesliv som administratör och utredare inom universitets- och högskolesektorn. Hon var verksam på ledande poster vid Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och dess efterföljare UHÄ samt SISTER (Institutet för studier av utbildning och forskning). Hon var också en av Sveriges första kvinnliga högskolerektorer (vid Mälardalens högskola 19891995). Hennes avhandling från 1998 behandlade val- och urvalsprocessen av studenter till den högre utbildningen. Hon är också författare till en rad studier och utvärderingar av olika förhållande inom svensk och internationell högre utbildning.

Lars Brandell som kompletterat Lillemor Kims efterlämnade material har varit universitetslärare och utredare vid UHÄ och Högskoleverket.