Trehundraårsminnet av slaget vid Rilax uppmärksammades på olika sätt 2014. Frågan varför ett slag - till lands eller till sjöss - får en status som minnesvärt är värd att ställas. Fält- och sjöslagen är så många i historien att de flesta ofrånkomligen får en perifer roll i såväl historieskrivningen som historiekulturen. En viktig faktor är slagets militära och politiska tyngd. För ett slag som i likhet med Poltava 1709 kan skrivas in i historien som krigsavgörande är oddsen att det skall bli ihågkommet goda. Eftervärlden fascineras också av den ojämna kampen som kan synliggöra soldaternas tapperhet. Att slaget vid Rilax 1714 inte degraderats till ett av många hänger samman med att det blev det nya ryska sjövapnets mandomsprov, den ryska flottans första seger som skulle följas av andra framgångar. Detta skapade på den förlorande svenska sidan ett tvång att förhålla sig till slaget och den möjlighet att tillskriva de stridande på den förlorande sidan ädla egenskaper som fanns, en option som utnyttjades fullt ut.

I denna bok återges i bearbetad form de olika bidragen vid seminariet Stor seger - litet nederlag? sin arrabgerades av Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi i maj 2014. Lyckliga omständigheter gjorde att de här uppsatserna kunde kompletteras med en skildring av en av deltagarna i slaget som har spelat en central roll i minneskulturen på en ort vid Adriatiska havet, men som på våra mer nordliga breddgrader inte har uppmärksammats.