I den här samlingen av berättelser mot en självbiografisk fond turnerar Murnane, liksom alltid, frågan om skrivandet och läsandet; framför allt handlar det om tiden och minnet. I en av novellerna, som fått sin titel, "Första kärleken", liksom sitt berättarpespektiv, utsikten från ett sovvagnsfönster, efter en novell av Vladimir Nabokov, skriver han: "Det har aldrig någonsin funnits, finns inte och kommer aldrig att finnas något sådant som tid. Det finns bara plats. Det som folk kallar tid är bara platser som följer på platser." Det skulle Proust lika gärna ha kunnat skriva på franska, W.G. Sebald på tyska eller Javier Marías på spanska; nu är det Gerald Murnane som gör det på sitt sätt, på engelska i Australien.