I Kvinnokamp analyserar Emma Isaksson tre centrala ideologiska projekt: det socialistiskt feministiska, det kvinnokulturella och det lesbiskt feministiska. På så sätt belyser hon olika sätt att förhålla sig till de i samtiden så viktiga begreppen kvinnoförtryck, kvinnokamp och kvinnofrigörelse. Under 1970-talet uppstod en rad nya feministiska grupperingar som tog avstamp i den vänsterradikala miljö som vuxit sig stark under 1960-talet. Tillsammans utgjorde de kärnan i det som i Sverige kom att kallas för den nya kvinnorörelsen. Grupp 8, Arbetets Kvinnor och Lesbisk Front var tre av dessa sammanslutningar. Inom den nya kvinnorörelsen fanns ett levande teoretiskt intresse, viljan att förstå varför kvinnors villkor såg ut som de gjorde var stark. Flera olika ideologiska hållningar tog form inom rörelsens ramar. Kvinnors underordning analyserades på olika sätt och olika motståndsstrategier förespråkades och praktiserades.