Många människor förespråkar en egalitär norm. I detta ingår att man ska bemöta människor på lika villkor och inte låta sig påverkas av irrelevanta faktorer som människors etniska ursprung, sexuella läggning eller norska brytning. Forskning visar dock att vi människor tenderar att tänka i termer av kategorier, och detta gäller även hur vi uppfattar andra människor. Vi är inte minst snabba med att skilja mellan personer som vi identifierar oss med (så kallade ingruppsmedlemmar) och personer som vi inte identifierar oss med (så kallade utgruppsmedlemmar). Våra förväntningar och upplevelser av en person påverkas av huruvida vi anser personen tillhöra "vi" eller "dom". Vi tenderar generellt att ha en mer positiv uppfattning av andra ingruppsmedlemmar än av utgruppsmedlemmar, och vi är många gånger även benägna att behandla ingruppsmedlemmar bättre än utgruppsmedlemmar. Detta fenomen kallas ingruppsbias. I detta begrepp ingår också att man har en orealistiskt positiv syn på ingruppen.
Diskriminering och fördomsfulla yttringar är inte längre accepterat i många kretsar, och forskning visar att det är vanligt att människor försöker att undvika att tänka eller bete sig fördomsfullt mot personer från utgruppen. Studier visar att i situationer där särbehandling inte rimligen kan tillskrivas något annat än diskriminering så undviker många att bete sig orättvist mot utgruppen. Detta verkar bero på att man har ett ideal om att inte vara fördomsfull, eller på att man inte vill framstå som fördomsfull inför andra människor (som skulle kunna reagera negativt på detta). Samtidigt tyder forskning på att skillnaden mellan hur man värderar av in- och utgrupper ofta kan kopplas till att vi har en mycket positiv attityd till ingruppen snarare än att vi har en negativ attityd till utgruppen (Brewer, 1999). Detta kan låta trivialt, men har betydelsefulla konsekvenser för hur man skal förstå och studera fördomar och diskriminering.