Som kiselstenarna i sagan om Hans och Greta, så markerar dessa dikter en tillryggalagd väg. I tiden sträcker den sig från 1962 till 1986. I rummet går den genom tre mycket olika landskap, så olika att vandraren själv som ändå är samma person inte riktigt har grepp om sin resa. Leder kiselstenarna egentligen tillbaka till någon utgångspunkt som kan kallas hem? Hur hänger slutet samman med början? Går vägen kanske i cirkel?Ögat spanar så länge det har ljus. Det vill forma en bild av meningen med resan.Lars Gunnar Persson, f. 1945, gav ut diktsamlingen Näktergalarna i Wijtschate 2009. I pärlögats ljus är hans andra samling.