Det är en stilla, varm sommardag, lik alla de andra dagarna som Hans tillbringat på landet hos sina farföräldrar. Men ändå är inget längre sig riktigt likt.

Hans har klivit över den skarpa gräns som går mellan barn och pubertet, terrängen är okänd och han ser sin omgivning i ett plågsamt skavande ljus. Det här är också farfars sista sommar, han har varit sjuk, och farmor och Hans vakar i smyg över honom.

Varje scen i denna kortroman är fulladdad med närgångna psykologiska iakttagelser vilket ger berättelsen en vibrerande närvarokänsla.