”Vidunderligt bra! En författare som har mycket att ge dagens läsare!”
Bokrecensent Lars-Olof Wiksten, Radio Blekinge


År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...


Sagt om boken:

"Boken var fantastiskt bra och jag kunde verkligen inte slita mig ifrån den. Det är absolut den bästa av Kims böcker." Christoffer van Woensel

"Spänningen stiger ju längre in i boken man kommer, det är knappt jag vill läsa vidare med risk att boken snart är slut!" Fil.mag. Kristina Fridensköld

"Kim har åstadkommit en strålande, väl historiskt underbyggd äventyrshistoria." Annelie Nilsson

"Boken passar utmärkt för den som älskar historiska berättelser med äventyr och spänning." BTJ, Agneta Blomgren

"Bokens avslutning är en riktig cliffhanger som manar till fortsatt läsning av nästa bok i serien." BTJ, Anna Wilner


SMAKPROV UR GILJOTINEN:

Hon får inte! Hon får inte! tänkte Theo och längde sina steg för att hinna hejda Ramona i tid.

Ramona var framme vid balken, där glaset snart skulle sättas i för att hindra folk från att röra giljotinen. Detta var hennes sista chans. När glaset satts på plats? Ja, sedan fanns det inte en chans i världen att någon skulle tillåta henne att röra vid detta historiska föremål. Hon hade inga vita handskar på sig, men hon trodde inte att en enda liten beröring kunde skada giljotinen. Den var ju av massivt trä och stål. Ramona skuttade snabbt över balken, fram till giljotinen.

Innan brandlarmet börjat ljuda hade männen precis fäst giljotinens vassa klinga, högt där uppe på ställningen, men de hade inte hunnit säkerhetssurra den. Meningen var att den skulle bindas fast med ståltråd för att ingen av misstag skulle kunna utlösa handtaget som frigjorde det vassa bladet. Någon skulle kunna komma till skada. Någon skulle kunna göra sig väldigt, väldigt illa, tänkte Ramona och sträckte fram handen mot handtaget. Hon var så fascinerad av giljotinen att hon helt glömt bort nattens fasansfulla mardröm. Den som hon tidigare sett som en varning om att något hemskt var på väg att hända.

"Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen.

I samma stund var Theo framme vid henne och skrek skräckslaget, när han såg vad hon gjorde. Ramona förstod inte varför han skrek. I nästa stund kände hon Theo slita tag i hennes hand, vilket fick henne att rycka till och av misstag frigöra spaken. Skräckslagna såg de alla tre på giljotinen när klingan föll med ett svischande, ödesmättat ljud.

Men det var bara Theo och Ramona som skrek av fasa när giljotinbladet nådde sitt mål. Robert var inte längre med dem. Inga sirener hördes. Istället steg ett vrål från en stor folkmassa som skrek av upphetsning.

Med en duns föll huvudet i korgen och blodet skvätte. Ramona stupade till marken?