Frank Zappa var onekligen ett unikum i musikhistorien. Han gick under hela sin karriär sin egen väg, skapade en tydlig egen profil. Han komponerade musik som var influerad av kompositörer som Varése, Stravinskij och Cage. Samtidigt intresserade sig Zappa för blues, jag känner inte till någon musiker som ägnar sig åt så vitt skilda genrer. Den progressiva rockmusiken var trots allt hans huvudspår. Ett udda instrumentarium, udda taktarter, originalitet, excentricitet, präglade hans musik. Han var perfektionist, detta manifesterades genom ibland tio timmar långa repetitioner med sitt band. Varje Zappakonsert innebar minutiösa förberedelser, där ingenting lämnades åt slumpen. Zappas musikintresse väcktes till en början av trummor, även om gitarren sedermera blev hans huvudinstrument, avtog aldrig hans genuina fascination för trummor. I alla Zappas kompositioner har detta instrument en central funktion. Han omgav sig alltid med världens toppskikt av trumslagare. Under hela sitt liv gjorde Zappa provokativa politiska uttalanden, men också i andra ämnen. Med förkärlek opponerade han sig mot etablissemanget - vilket han i någon mening själv var en del av.