Ett slag för det spruckna, det hela och allting däremellan. Ambivalensen inför en värld som vibrerar av liv, men faller sönder. Går det att vara nöjd med hur allting är, men jävligt förbannad på samma gång? Kamplusten paras med en sorts mild sorg, i denna egensinniga diktsamling av Johan Schöblom. En serie av flödande andetag i väntan på apokalypsen, och en dröm om att avvärja den. Ett skavt, fuktskadat, halvt komposterat men likväl glödande vykort. En suggestiv Elegi över en trasig natur, och oss som befolkar den.