För tolv år sedan var det en tid av förtvivlan och om jag blundar minns jag: Jag ser mig själv i duschen, liggandes på golvet. Kroppen är blöt och samtidigt svettig, varmt vatten sköljer över mig och jag andas häftigt. Tungan tar ett varv över läpparna och jag känner den salta smaken av tårar. Vatten symboliserar känslor och det stämmer, det känns som om alla känslor ramlar ner över mig, samtidigt som jag försöker bli av med dem genom mina tårar. Jag slår upp blicken och tittar framför mig, kniven ligger på golvet och blänker samtidigt som vattendropparna studsar och leker på den hårda glänsande ytan. Så inbjudande det känns och hur enkelt det skulle vara att bara plocka upp den.