Den tjugoförsta augusti 1854 anländer det engelska örlogsfartyget H.M.S. Termagant till Fårösund.Fartyget stannar bara ett dygn, men iland kliver döden. En död så fasansfull och grym att spåren efter den aldrig har utplånats. Kolera var dödens namn, pesten. I skuggan av skräcken förändras människorna. Okunskap och fördomar hindrar dem från att handla rationellt. Desperat försöker några få ändå möta sjukdomen med förnuft. Men det finns också de som utnyttjar kunskaperna för egen vinnings skull.Var den unga kvinnan en av dessa? Hon som inte var släkt med någon och var fosterbarn efter att hennes familj splittrats och fadern dömts till fängelse.Om författarenJag föddes i Köpenhamn 1956 men växte upp i Landskrona. Under skoltiden var mitt favoritämne historia men intresset närdes inte av skolan, utan av min far. Han kunde konsten att trollbinda oss barn med sin berättarkonst. Som ingen annan kunde han förvandla den tråkigaste läxan till spännande äventyr. Efter en lång karriär inom marinen slutade jag och utbildade mig till historielärare. Som pedagog försökte jag genast utveckla min fars teknik för att fängsla och intressera barn och ungdomar för historia. Några av de lyckade arbetena har jag publicerat som små noveller som finns på biblioteken på Gotland. En bok om Olov den helige har jag givit ut, en bok som dessutom blev översatt till både tyska och norska. En annan historia som ungdomar och även vuxna ofta ber mig att berätta är den om hur Krimkriget påverkade Fårösund och det är detta arbete som nu pressenteras i denna bok. Boken är inte en helt episkt rakt berättad historia och tanken är att läsaren skall kunna läsa den flera gånger och ändå kunna hitta nya saker. Tanken är också att läsaren skall känna hur historien kryper in under skinnet på sig och efteråt känner ett visst obehag. För verkligheten var fasansfull och det är inte lätt att som berättare finna en form som får åhöraren att förstå hur människorna verkligen hade det. Jag hoppas läsaren finner nöje i att läsa min bok och att det väcks ett intresse för historia, för jag är övertygad om att människor utan historia är lite rotlösa och lever lite så att säga ur hand i mun. John Stövring-Nielsen