Mänskligheten står inför avgörande utmaningar på klimat- och miljöområdet. Men skulle klimatkrisen kunna innebära en förnyelse av demokratin underifrån och ett incitament för att skapa andra sätt att leva? Det menar de båda tyska samhällvetarna Claus Leggewie och Harald Welzer i Slutet på världen så som vi känner den.  De nöjer sig med andra ord inte med att ställa diagnos på sakernas tillstånd, utan diskuterar med politisk realism vårt kollektiva och individuella manöverutrymme: klimatkrisen som en medborgerlig möjlighet.  Vi önskar oss läsare, skriver författarna i bokens inledning, som är glada att kunna lämna den gamla världen bakom sig och som vill medverka till skapandet av en bättre värld. "Det hela är djupt oroande och riktigt intressant." / Fredrik Sjöberg Svd