Elever i riskzon har under de senaste decennierna varit i fokus såväl inom forskningen som i den allmänna debatten. I avhandlingen FRÅN BARN TILL ELEV I RISKZON analyserar Marianne Lundgren en pedagogisk praktik med fokus på hur barn uppfattas och bemöts som elever i riskzon. Frågeställningarna har fokus på vilka styrningsstrategier och -tekniker som används och hur maktrelationer tar sig uttryck

Det empiriska materialet har insamlats under ett års tid. Analysen har genomförts med hjälp av några centrala begrepp från Michel Foucault.

Resultatet visar att lärare ingår i en normaliseringsprocess där de styr varandra med utgångspunkt från föreställningar och idéer som har sin förankring i de makt- och kunskapsvillkor som gäller för "den goda skolan" idag. Lärarnas utsagor om att styra "den goda skolan" kan emellertid ställas mot djupt rotade föreställningar om elever. Elever jämförs och kategoriseras utifrån normalitet och elevernas egna strategier har svårt att få gehör. Dessa normaliserande bedömningar kan förstås utifrån skolans samhälleliga uppdrag och dess samhälleliga funktion. Författaren argumenterar att den pedagogiska praktiken till följd därav skapar egna riskzoner. Avhandlingen mynnar ut i en tanke om att eleverna utgör en utmanande kraft som bör tas till vara.