Mänskliga rättigheter har kommit att spela en allt viktigare roll i samtidens politiska diskussioner; ibland till och med som ersättning för politiken. Ändå är frågan om vad mänskliga rättigheter är, vems rättigheter vi talar om och vem det är som säkerställer dem, ingalunda självklar eller given. I många sammanhang associeras mänskliga rättigheter med politiska ledord som frihet och demokrati. I andra sammanhang ses de som uttryck för intressena hos en specifik klass och som instrument för dominerande makter. I Att rätta orätt vill Gayatri Chakravorty Spivak flytta fokus mot den ”klassapartheid” som upprättar en global åtskillnad mellan eliter och subalterna. Problemet med dagens människorättsdiskurs, menar hon, är att den leder till ett ovanifrånperspektiv där ett privilegierat skikt av aktörer tar på sig ansvaret för att sprida mänskliga rättigheter till marginaliserade befolkningar och ”rätta orätt” överallt i världen. I sin täta och engagerade text förordar Spivak en tålmodig underifrånpedagogik som förmår bryta detta synsätt genom att lära av den subalterna och arbeta i båda ändar av de globala hierarkiernas spektrum.