Varför vänder vi oss till historien för svar på samtidens frågor? Sara Edenheims Anakronismen är en uppgörelse med något som alltid tas för givet, allas vårt behov av historia. Hur hänger historievetenskap ihop med den identitetspolitik som är förhärskande i praktiken men bespottad i teorin? Varför förvärvas politisk legitimitet genom att blicka bakåt istället för framåt? Vilka begär tillfredsställs och vilka förkastas i historikerns arkiv? Sara Edenheim ställer obekväma frågor och levererar komplexa svar. Att vända sig till historien för att finna lösningar på samtidens problem anses oftast oproblematiskt. Till historien vänder sig individer på jakt efter ursprung, politiska rörelser på jakt efter auktoritet och marginaliserade grupper på jakt efter legitimitet. Historien tycks bära på svaren, oberoende av vilka frågor vi ställer den. Sällan belyses emellertid det faktum att historiens svar genereras av samtidens frågor. Historien är då inte en outsinlig källa till kunskap utan en spegel i vilken vi blickar för att åter få syn på oss själva. Mot den historiska manin i själva verket ett självbespeglande och konserverande begär ställer Edenheim idén om anakronismen, ett mindre linjärt och mer explosivt förhållningssätt till det förflutna. Att anakronismen kan förstås som historievetenskapens motpol innebär varken att den medför en relativisering eller nedvärdering av det förflutna, eller att den blott negativt speglar den klassiska historieskrivningen. Edenheim utarbetar ett begrepp och förhållningssätt som söker ge akt på de problem historikern ofta blundar för: sig själv och sitt omnipotenta begär. Att ta ansvar för sitt begär grundlägger den etik som tillkommer den radikalt anakronistiska historikern. Edenheim kryssar med lätt hand mellan psykoanalytisk teori och populärkulturella exempel och fram träder en bild av ett samhälle paralyserat av skräck för förändring ett oreflekterat vurmande för historien som inte gagnar vare sig politiken eller enskilda individer. Med hjälp av teoretiker som i ek, Butler, Derrida och Lacan skärskådar Edenheim villkoren för och konsekvenserna av samtidens besatthet av det förgångna.