Graffito, pluralis graffiti, är italienska och betyder ristning. Från att ursprungligen ha betecknat en antik ristning är graffiti idag det internationellt gångbara ordet för klotter. De inskriptioner vi möter på väggar och plank, i tunnelbanan och på offentliga toaletter. Samlingarna från 1970-talets senare hälft dominerar. Men här finns också exempel på antik graffiti, främst från Pompeji och Rom. Här finns också medeltida runklotter, nya tidens figurristningar och fängelseklotter. En jämförelse mellan nu och då visar på många traditionella drag hos graffitin. Därtill ger en historisk tillbakablick belägg för klottrets utbredning i tid och rum Graffitin är minst lika gammal som skriften. Det handlar om ett universellt fenomen med spridning i alla kulturer och länder. I avsnittet ”Röster om klotter” kommer vi den anonyme klottraren en bit in på livet. Där möter oss också klottrets passiva supportrar och dess aktiva motståndare. Fortfarande är det många som urskiljningslöst stämplar all graffiti som ”snusk” och ”vandalism”. Men graffitin som historiskt tidsdokument är något mycket mer än smutsiga ord på rena väggar. Världen är skiti! Leve Graffiti! utkom första gången 1980 och var på sin tid den första graffitiboken i vårt land. Nu ges den ut på nytt i sitt ursprungliga ”hemmagjorda” skick . Mycket har förändrats under denna tidsperiod, men eftersom merparten av graffitin är traditionell är boken lika aktuell eller inaktuell idag som den var igår.