Boken spänner över flera fält historia, litteratur,konst och teater med speciellt fokus på Belgien och Frankrike kring sekelskiftet 1900. Särskilt uppmärksammas tidens upproriska hållning till förtryck i alla former: i familjen, politiken, rättssystemet, kulturlivet och utbildningssystemet. Kollektivet tog på allvar klivet in i den litterära och konstnärliga traditionen. De kollektivistiska tendenser som i konst och litteratur tydligast kom till uttryck i Belgien strax före sekelskiftet fann en tacksam grogrund både i Frankrike och i de nordiska länderna, framför allt Sverige, under en rad decennier. Eva-Karin Josefson undersöker här det estetiska, kulturella och politiska utbytet mellan de olika länderna. Var sekelskiftets Frankrike så fritt och radikalt som så ofta hävdats? Var den konstnärliga friheten större i Frankrike än i andra länder? Hur bemöttes de kvinnliga nordiska konstnärerna under sin vistelse i Frankrike och i sina hemländer vid sin återkomst? Vilken roll spelade socialistledarna, belgaren Emile Vandervelde och fransmannen Jean Jaurès, för den politiska, litterära och konstnärliga utvecklingen i sina länder? Boken vänder sig till personer som efterlyser ett historiskt perspektiv på dagsaktuella frågor i Frankrike, samt till lärare och studenter som söker uppslag till fördjupningar i analyser av mindre kända målningar och litterära verk. Viktiga namn i sammanhanget är André Antoine, Marya Chéliga, Kerstin Ekman, Eyvind Johnson, Ellen Key, Aurélien Lugné-Poe, Lucien Maury, Dick May, Georges Renard, Gabrielle Réval, Jules Romains, Romain Rolland och Théophile-Alexandre Steinlen.