Jag står 12 meter ifrån min vän och kollega. Jag bär en skottsäker väst. Det är fäst en lerduva mitt på bröstet på västen. Jag stirrar rakt in mynningen på min kollegas pistol. Uppgiften för honom är enkel. Han ska skjuta sönder lerduvan på mitt bröst. Tekniskt så är uppgiften hur enkel som helst för honom. Jag vet att han kan ta det här skottet när som helst. Jag står kvar och han trycker av. Lerduvan splittras och jag andas ut lite mer än vanligt. Det gick ju fint. Bara en liten detalj återstår. Nu är det min tur att pricka en lerduva på honom.Det här utspelade sig vid ett besök hos en utländsk anti-terrorenhet. Det var en ritual som de ville dela med sig av och som överrumplade oss som besökare. Men vi litade på varandra till 100% och genomförde övningen. Uppgiften är ganska okomplicerad och tydlig. Men den saknar utrymme för misstag. Det var emot det som vi hela tiden tränade och arbetade under vår tid vid Svenska polisens Nationella insatsstyrka (NI).Övningen med lerduvan består till 20% av skytte och till 80% av PGU. Efter ändlöst många timmar på skjutbanan och taktikträning tillsammans med de rätta medarbetarna så utgjorde PGU fundamentet för oss när vi arbetade vid Nationella insatsstyrkan. För oss var misslyckande inte ett alternativ eftersom det ofelbart skulle innebära att någon skadades eller dödades.PGU handlar om hur man skapar effektiva organisationer där medarbetarna löser uppgiften. Vi har lärt oss det på en arbetsplats där det inte bara bildligt talat är livsavgörande. Nu är vi beredda att dela med oss av den kunskapen.