Magnus Haglunds essä Lyssnare handlar om det som äger rum när ljud och konst förs samman. Den beskriver den ljudande konstens historia från Marcel Duchamp till Christina Kubisch, från John Cage till My Bloody Valentine. Men den berättar också om hur ljudskapandet öppnar sig mot verklighetens buller och drömska efterklanger, allt det som låter i våra liv och det som skulle kunna låta. Boken är en replik på Ulf Lindes essä Spejare från 1960, och använder sig av leken som ett sätt att befria lyssnandet.

Magnus Haglund är författare och kulturskribent, bosatt i Göteborg. Han har tidigare publicerat böckerna Den nakna staden, Åke Hodell och antologin Musikens frihet och begränsning.