Våra föreställningar om medeltidan är många och rymmer inte sällan både kontrasterande och motsägelsefulla bilder. Medan någon ser framför sig stadens gytter och ett äventyrligt riddarliv, så associerar en annan till kyrkans stillhet eller pestens härjningar. Mera sällan går kanske tankarna till det medeltida bondesamhället och det dagliga livet på landsbygden. Också inom arkeologin har spåren efter denna del av medeltidens befokning kommit att studeras i skuggan av de högre ståndens ofta mer beständiga lämningar, som tidigt ådrog sig forskningens intresse. Den här boken uppmärksammar istället den medeltida landsbygden som arkeologiskt forskningsfält. Med utgångspunkt i ett antal närstudier av olika utgrävningar runt om i Europa söker författaren teckna en bild av forskningsfältets framväxt och etablering. Vilka var de tidiga forskarna? Vilka drivkrafter för ett studium är det möjligt att urskilja och hur har man gått tillväga för att studera medeltida by-och gårdsbebyggelse? Material från Sverige, Danmark, Tyskland och Storbritannien ingår i studien som omfattar tidrymden 1930-2005. Samtidigt som studien ger oss en inblick i hur olika forskare betraktat och behandlat de arkeologiska spåren av den del av den medeltida befokningen som levde utanför städerna, ger den oss också en insikt i de mekanismer som leder till att nya forskningsfält formeras och inkorporeras i ett vetenskapligt sammanhang.