Om man säger skönlitteratur tänker nog de allra flesta på romaner, den genre som numera är mest dominerande. Så har det dock inte alltid varit. Ännu vid 1800-talets början hade endast ett mycket litet antal svenska romaner skrivits. Romaner lästes visserligen flitigt, men det rörde sig nästan uteslutande om översättningar av utländska verk. Romanen hade dessutom dåligt anseende i hela Europa. Den ansågs sakna litterära kvaliteter och man hävdade att den skadade de kvinnliga läsarnas moral.

Detta kom emellertid att förändras när romantiken i början av 1800-talet kom till Sverige. Den svenske romantiker som ägnade mest möda åt att uppvärdera romanen hette Vilhelm Fredrik Palmblad (17881852). Palmblad var en av de ledande krafterna bland fosforisterna, den litterära krets i Uppsala som på 1810-talet häftigt angrep det svenska kulturetablissemanget. Påverkad av tyska författare som Goethe, Friedrich Schlegel och Novalis strävade Palmblad efter att göra romanen till en ansedd konstform.

En underbar berättelse om ridderliga äventyr är en bred undersökning av såväl Palmblads litteraturkritik som hans egna romaner. Genom en granskning av Palmblads uppfattning om romangenren kastar studien nytt ljus över den svenska romanens tidiga historia och ifrågasätter den vedertagna bilden av utvecklingen från romantisk till realistisk roman.

Henrik Wallheim (f.1978) är litteraturvetare verksam vid Uppsala universitet. En underbar berättelse om ridderliga äventyr är hans doktorsavhandling.