Storstrejken år 1905 i Finland fungerade som en säkerhetsventil för den sociala och politiska jäsning som hade fått sin början kring sekelskiftet.
Strejken kan ses som en reaktion på det rådande ryska (van)styret men den kom också som ett förebud för de samhälleliga omvälvningar som stod för dörren. Under strejkveckan sattes den normala samhällsordningen för en kort tid ur spel. Ur ett Ekenäsperspektiv var storstrejken en omskakande upplevelse och samtidigt ett revolutionsliknande tillstånd. Fullmäktige och
magistrat sidsteppades av de medborgarmöten som ordnades under strejken. I Ekenäs fungerade Bryggeriplanen som skådeplats för stadsbornas strejksammankomster. Strejken gick överlag fredligt till, sången och dikten var de strejkandes främsta vapen.

Magnus Cederlöf gör i denna bok en djupdykning i storstrejkens anatomi. Cederlöf dammar av minnesmärket Frihetsbrunnen i skepparträdgården och sätter in det i ett begripligt sammanhang. I boken återges och analyseras strejkskeendets dramatiska förlopp såväl i Helsingfors som Ekenäs. Storstrejken är ett talande exempel på vad en kraftfull medborgerlig opinionsyttring kunde åstadkomma redan i början av 1900-talet. Ekenäsborna visade att de vid behov hade beredskap att skrida till direkt
handling för att ta sitt öde i egna händer. Vid strejkens lyckliga upplösning kunde stadens invånare se framtiden an med tillförsikt - åtminstone för stunden.