Det har infunnit sig en tid (sedan en tid) som, i mitt tycke, i hög grad gränsar mot egoism. Det gör mig bedrövad! När jag funderar på det sorgliga brukar jag också fundera över vad det kan bero på. Jag tror inte att det finns något svar, åtminstone inte något enkelt.
Denna bok som är något sorts fortsättning på Tankar om... dig själv, din vardag, del ett och del två. Dessa innehöll några aforismer, de flesta skapade av mig, som syftade till att "stärka" någon person som kanske ville förändras eller få det lite bättre.
Avsikten med En liten bok om Oegennytta är, precis som för de andra båda, att genom små tankekorn sprida kanske något tänkvärt och förhoppningsvis något som det går att dra på smilbanden åt. Skulle det sedan förhålla sig som så att någon skulle vilja ändra på något av sitt sätt att vara på (till det bättre) skulle det göra mig glad - jag är i alla fall väldigt övertygad om att någon i denna någons omgivning skulle kunna bli det!