Den innovationsstödjande verksamheten vid universitet och högskolor fungerar överraskande väl mot bakgrund av de ofullkomliga förutsättningarna. Bristerna i innovationsstödsystemet är omfattande men går att avhjälpa. Potentialen för en förbättring av effektiviteten i systemet är betydande men förutsätter en kraftfull och konsekvent politik från regeringens sida. Hanteringen av de immateriella rättigheterna uppvisar dock stora brister. Frånvaron av genomtänkta strategier, riktlinjer och rutiner är vid de flesta lärosäten slående, trots att både akademiska och ekonomiska intressen står på spel.